Ordentligt inoljad från topp till tå

Idag har jag en lugn dag ensam hemma och passade på att tillbringa hela förmiddagen i badkaret. Återigen slås jag av hur enkelt det är att göra egna spaprodukter som höjer en söndagsförmiddag i badkaret till helt fantastiska nivåer. Jag är ren, doftar gott, är mjuk i huden, avslappnad och pigg. Det här gjorde jag:

Hårinpackning med jojobaolja
Jojobaolja är en fin hårkur. Den är bra mot mjäll eftersom den reglerar hårbottnens talgproduktion och mjukar upp död hud så att den kan sköljas bort. Jojoba är också bra mot torrt hår och förstärker hårets färg och lyster. Tyvärr luktar den korv, så jag blandar med en väldoftande eterisk olja. Idag blev det grapefrukt som dels passar mitt hår perfekt och dels är upplyftande och stimulerande.

Stryk in oljan i torrt hår. Låt verka 20-30 min. Gnid in schampo i det torra håret, ganska mycket. Skölj och tvätta en gång till.

Rosenskrubb
Mixa 5 dl salt, 2 dl rosenblad, 2 dl olja och 1 msk honung. Häll upp i burk, håller ett halvår.
Duscha eller bada varmt. Skrubba kroppen med skrubben. Skölj av.
Resultat: Mjuk, len och rosendoftande Alexandra!

Djuprengörande ansiktsskrubb
Mixa lika delar torkade björklöv, torkad daggkåpa och sötmandel. Spara i glasburk.
Ta 1 msk av örtmixen och blanda med 1 msk rosenvatten. Låt dra i en timme. Skrubba ansiktet.

Nu ska jag gå en sväng i skogen och bli ordentligt genomblåst och sedan blir det nog ett yogapass följt av te, filt och bok i soffan. Härlig dag!

Ännu doftar rosorna

I min värld är sommaren inte slut förrän snön täcker marken, och ännu doftar rosorna. Jag plockar dem och använder bladen både färska och torkade till en massa saker:

Ansiktsvatten
Lägg rosenblad i hett vatten och låt dra en stund.
Tvätta ansiktet med det svalnade vattnet.
Ger liv och färg till ett trött ansikte - bokstavligen rosor på kinden.
Vattnet kan sparas i några dagar i kylen.

Te
Några rosenblad är inte dumt som smaksättning i en kopp te. Många rosor har lite kanel och citrus i smaken, och det passar bra i rött och grönt te.

Man kan göra sylt, gelé, olja, vinäger och mycket annat gott av rosenblad. Ett boktips är "Rosor i maten" av Berg, Enbågen och Wiberg.

Här kommer mitt favoritrecept:

Rosensaft
100 g doftande kronblad från rosor (Hansa är perfekta)
1 l vatten
saft av fyra citroner
1,2 kg socker

Koka upp en liter vatten.
Häll vattnet över hälften av rosenbladen.
Låt dra i en timme.
Sila bort bladen och koka upp rosenvattnet på nytt.
Häll över resterande blad och låt dra i en timme.
Koka upp med socker och citron, rör tills sockret löst sig.
Häll upp på varma glasflaskor och förvara i kyl, eller frys in.

Jag gör den här saften av Hansarosor och då får den en härligt ilsken rosa färg och smakar mycket ros, men inte parfym. Det är underbart att plocka fram flaskan i november och njuta av ett glas högsommar.

Koka hudvårdsprodukter i Vindeln

Den 3-4 oktober har jag en kurs i att koka egna hudvårdsprodukter i Vindeln. Vi gör underbar fuktcreme, schampo, salva och annat av örter och naturliga råvaror. Den här kuren är perfekt såhär i slutet av sommaren när vi har förråden fyllda av nyskördade örter och vill fylla dagarna med färg och doft för att hålla kvar sommaren så länge som möjligt. Det är en härlig känsla att plocka fram den rosendoftande örtcremen ur badrumsskåpet mitt i smällkalla vintern, eller att tvätta håret varje dag med näringsrika örter.

Anmälan till Vuxenskolan i Vindeln senast den 21 september.
Välkomna!

Skördefest!

I Ratan där jag bor består marken mest av sten. Jorden är mager och det har varit svårt att få ringblommorna att trivas. Förra året tror jag att jag skördade sådär 20 blommor och jag behöver ungefär en korg full med torkade blommor varje år. Det året, och alla andra år före det, tiggde jag ringblommor från alla jag kände med trädgård medan jag kämpade och svor över mitt trädgårdsland som var så ovilligt att ge goda skördar ifrån sig.

Men nu har jag förstått hur man gör! Jag tröttnade på att gräva i sten och byggde istället stora odlingslådor som jag fyllde med kogödsel från grannen Olas ekologiska kor, och så en skopa sand. I år växer det som jag aldrig har sett ringblommor växa. Tack Sybil och Roger som gett mig goda råd om ringblomsodling!

Ringblommor är bra till all hudvård. Jag har dem i schampo, hudkräm, tvål, olja och salva. Här kommer några recept:

Ringblomsolja
Plocka ringblommor en solig och torr dag.
Lägg kronbladen i en glasburk och fyll på med olivolja eller rapsolja så det täcker ordentligt.
Sätt på locket och låt dra i två veckor.
Sila och förvara mörkt.
Håller ca ett år.

Ringblomsalva
67 g bivax
3 dl ringblomsolja

Smula ned bivaxet fint i en bunke.
Ställ bunken i ett varmvattenbad på spisen och låt bivaxet smälta helt.
Tillsätt ringblomsolja.
Låt alltsammans smälta helt.
Lyft bunken ur badet och rör och rör och rör med en visp tills salvan börjar stelna.
Häll upp på burkar.
Håller ca ett år.

Ringblomstvål
Det här är det enklaste sättet att göra ringblomstvål. Den blir vackert orange och härligt mjukgörande för huden.

Glycerintvålmassa, gärna med sheasmör (finns att köpa ex hos Crearome, se länk intill)
Torkade ringblommor
Ev eterisk olja

Smält tvålmassan i vattenbad. 100-200 g är lagom till en tvål.
Rör i mycket torkade ringblommor.
Tillsätt ev eterisk olja (apelsin är trevligt med ringblommor).
Häll upp på en form och ställ in i frysen en stund för att stelna.

Blåslagna ben, slåttergubbar och ljungblommor

Den här sommaren har jag ägnat lediga stunder åt att hänga i klippväggar. Fantastiskt roligt och stimulerande, problemlösning på hög nivå, bra träning för hela kroppen och en härlig kick när man når toppen av en led. Igår kom jag hem från Vallberget i Tavelsjö med en sträckt axel, benen skiftande i diverse blå-grön-lila kulörer och sådär allmänt ledbruten. Kul! Då får jag använda mina örter!



Först tog jag fram flaskan med arnicaolja. Slåttergubbe (Arnica montana, kallas också hästfibbla) eller ännu hellre fjällarnica (Arnica angustifolia) innehåller flavonoider som stärker blodkärlen så att de inte går sönder så lätt. När man smörjer arnica på ett blåmärke försvinner det verkligen anmärkningsvärt snabbt. Vidare innehåller örten terpener och laktoner som verkar antiinflammatoriskt, samt andra ämnen som påskyndar läkning. Slåttergubbarna kan alltså användas vid krosskador, bulor, blåmärken, stukningar, svullnader, sen- och muskelbristningar, åderbråck och hemorrojder. Man kan antingen göra en arnicaolja eller en arnicatinktur och smörja på de skadade områdena.

Arnicaolja
Plocka utslagna slåttergubbeblommor en torr och solig dag och lägg i en glasburk.
Fyll på olivolja så att det täcker blommorna.
Sätt på ett lock och låt stå i två veckor.
Sila och häll upp oljan på en mörk glasflaska.
Förvara svalt, håller i ett år.

Arnicatinktur
Plocka och torka slåttergubbeblommor, helst en torr och solig dag.
Lägg de torkade blommorna i en glasburk och fyll på med vodka eller okryddat brännvin, 35-40%.
Sätt på lock och låt dra i fyra veckor.
Sila och häll upp på en mörk glasflaska. Håller i en livstid.

Imorse (efter arnicabehandlingen igår) hade blåmärkena bleknat en hel del och jag kunde lyfta armen igen. Alla klättrare borde ha en flaska arnicaolja i badrumsskåpet.

Eftersom jag har så lätt att få blåmärken ska jag också göra en tekur på ljungblommor.


Ljung kan ibland förekomma i vita varianter. Den här plantan finns att beskåda på Vallberget i Tavelsjö.

Ljungen innehåller flavonglykosider, kisel och kalcium som ökar blodkärlens elasticitet och gör att man inte får blåmärken lika lätt. Jag ska dricka tre koppar ljungblomste om dagen i två veckor och får förhoppningsvis snyggare ben efter det. Just nu är rätt tidpunkt att skörda ljung i norra Sverige. Plocka hela kvistar, torka och repa sedan av blommorna och de spädaste kvistarna och spara i en burk.

Ljungblomste
Ta 2 tsk torkade ljungblommor till en kopp hett vatten.
Låt dra i 5 min.
Sila och drick.

Vill du göra en tvåveckorskur kan du förbereda en hel termos med ljungte på morgonen och ha med dig under dagen.

Naturliga myggmedel

Nu börjar bärplockningssäsongen och många tycker att det är besvärligt med myggen i skogen. Som tur är finns det flera bra naturliga myggmedel:

Skvattram Ledum palustre (bilden) är min favorit. Den växer i skog, gärna där det är lite fuktigt, men inte nödvändigtvis. Blir ca 50 cm hög och liknar rosmarin men med större blad, får vita blommor i maj-juni. Kallas ofta myrpors eller getpors i Norrland. Skvattram doftar starkt och kryddigt.

Pors Myrica gale växer vid myrar och på andra fuktiga platser i skogen. Den är en låg buske som är lätt att förväxla med sälg och odon. Doftar starkt och aromatiskt, lite mentol. Pors får fina små kottar på honplantan.

Rölleka Achillea millefolium växer på ängsmark och i gräsmattor. Den är vanligt förekommande över hela landet. Rölleka har vita blommor från juni-september, blir ca 40 cm hög och har lite "dillaktiga" blad. Smakar man på ett blad direkt från marken, alltså inte från en blomstjälk, smakar bladet lite som dill fast kryddigare.

Alla dessa är bra myggmedel och växer ofta på platser där myggen trivs. Repa av en näve blommor och blad och gnid in på bar hud och i hårbotten så blir myggen genast mindre närgångna. Behandlingen räcker ca en timme, sedan måste man gnida in sig på nytt. Det är de eteriska oljorna i växterna som verkar myggfrånstötande. Tyvärr tycks de inte verka på myror, jag testade idag.

Ett tips är att lägga ett knippe skvattram i badtunnan. Vattnet doftar gott och myggen kommer inte i närheten. Skulle myggen visa sig ovanligt desperata kan man lägga en skvattramkvist på huvudet och sedan får man vara ifred.

Vill du titta närmare på växterna kan du gå in på Den virtuella floran, se länk här intill.

Sköna dagar i bärskogen önskar jag er!

Mystisk häst- och kosjuka

Jag fick ett telefonsamtal igår från en man som har nötkreatur. Han berättade att flera av hans ungdjur de senaste åren har drabbats av en mystisk nervsjukdom som i de flesta fall lett till döden. Veterinären misstänte förgiftning, men visste inte vad som kunde orsaka förgiftningen, det var i alla fall inte sprängört eftersom betesmarken noggrant hade genomsökts efter sprängört. Så tipsade en äldre örtkunnig man om att det kunde vara kärrfräken (equisetum palustre), en giftig släkting till åkerfräken som ser nästan likadan ut.



Mannen som ringde undrade om det finns något han kan göra för att hindra djuren från att äta kärrfräken. Tyvärr är det nog svårt. Förgiftningarna har bara drabbat ungdjur som inte riktigt lärt sig än vad som går att äta och inte. Ibland är kärrfräken med i rundbalsfordet och då blir det ännu svårare för djuren att sortera bort den. Mitt råd är att inventera hagen ordentligt och försöka ringa in de platser där kärrfräken växer. Den går inte att rensa bort, så man får försöka stängsla så att djuren inte kommer åt.

Jag visste faktiskt inte att kärrfräken var så giftig. Den finns inte med i min litteratur om giftiga växter, och inte heller på Giftinformationscentralens hemsida. Det jag har läst om kärrfräkens giftighet är att den hos människor kan orsaka yrsel och illamående, men knappast döden. Nu vet vi inte säkert att det är kärrfräken som orsakat den mystiska ko- och hästdöden, och det verkar inte finnas några uppgifter om vilket gift som är verksamt hos kärrfräken. Vi vet inte heller om den är giftig på samma sätt för människan, men dödar den hästar är den mest troligt inte hälsosam för människor heller.

Ska du plocka åkerfräken - beväpna dig med en riktigt bra flora och titta efter följande kännetecken:

1. Åkerfräken får ett sporbärande skott som växer upp på våren (brun pinne med kotte i toppen). Skottet vissnar sedan ner och ett sterilt grönt skott med grenar växer upp. Hos kärrfärken sitter kotten i toppen på det gröna skottet. Hittar du en fräken med kottar i toppen är det alltså inte åkerfräken.

2. Åkerfräken växer på torra platser medan kärrfräken växer på fuktiga platser. Jag har dock hittat båda arterna på samma plats flera gånger, så var uppmärksam på vad du plockar!

3. Åkerfräken innahåller mycket kisel och känns sträv att ta i. Gnuggar man den mellan fingrarna nära örat hör man ett tydligt gnissel eller prassel. Kärrfräken känns halkig att ta i och gnisslar inte.

4. Längs hela stammen växer grenarna ut i en cirkel med jämna mellanrum. Där grenarna växer ut finns runt stammen en rad med svarta tänder, nästan som en liten prinsesskrona. Fräkengrenarna är ledade som fingrar. Håll upp en fräkengren mot stammen och jämför längden på första grenleden, den närmast stammen, mot de små svarta tänderna. Hos åkerfräken är första grenleden längre än tänderna, hos kärrfräken är tänderna mycket längre än första grenleden. Kärrfräkentänderna är dessutom ofta svarta och grova och ser lite ondskefulla ut. Jag tänker: "Stora tänder - farlig. Små tänder - snäll."

Är du osäker - plocka inte!

Giftiga växter i trädgården

Jag får ofta frågan om hur man ska göra med giftiga växter i trädgården och små barn. Det är verkligen en fråga som inte bara har ett svar, men här kommer i alla fall min åsikt i ämnet.

En del barn stoppar vad som helst i munnen, och har man ett sådant barn kan det vara klokt att flytta sina allra giftigaste växter till en del av trädgården som barnet inte vistas i så mycket. När barnet blivit äldre flyttar man bara fram växterna igen. Däremot tycker jag inte att det är en bra idé att helt sanera sin trädgård på giftväxter, eftersom de finns överallt i andras trädgårdar och i naturen och barn behöver lära sig att vissa växter inte bör ätas. Själv fick jag tidigt lära mig känna igen både ätliga och giftiga växter, och - viktigast av allt - att bara äta sådant jag var säker på! Det gjorde mig väldigt trygg med naturen.

Många av våra giftväxter är riktigt farliga, så pass att 2-4 gram av växten räcker för att släcka ett människoliv. Det finns därför alla anledning att vara försiktig och att lära sig ordentligt vilka av de vackra blommorna i trädgården som är är goda att äta och vilka som endast får betraktas. Här kommer en lista att börja med:

Giftiga växter

fingerborgsblomma
stormhatt
blåsippa
vitsippa
smörblomma
scilla
klematis
tibast
ricin
spikklubba
liljekonvalj
sprängört
trolldruva
besksöta

Goda ätliga växter att visa barnen

smultron
krasse
gurkört
ringblomma
syren
rosor
klöver
penséer
tusensköna (bellis)

Giftinformationscentralen har en bra hemsida där man kan läsa om giftiga och ofarliga växter: www.giftinformationscentralen.se

Har man mycket fingerborgsblomma i trädgården och små nyfikna barn kan det vara en bra idé att ha medicinskt kol hemma. Det finns att köpa receptfritt på Apoteket. Läs mer på Giftinformationens hemsida

Naturvandring med Granö Beckasin

Foto: Annika Rydman

Igår var jag guide på en naturvandring i Granö för Granö Beckasin tillsammans med naturguiden Christopher Storm. Vi guidade en grupp på tolv personer i åldern 6-80 år genom ett exotiskt område på södra sidan Umeälven.

Turen började med en färd över älven i roddbåt till ett torp från 1800-talet. Där kokade vi kaffe och tallbarrste över öppen eld och drack med lokalproducerat fika. Christopher hade bakat bröd på tallbark som han bjöd på, bröden såg ut som fullkornslimpor och smakade... fullkornslimpa!

Foto: Annika Rydman

Vandringen gick över tallhedar, genom gammelskog, över myrar och gammal betesmark. Jag berättade om de läkeväxter vi stötte på under vägen och Christopher visade kallkällan, tjärdalen och hackspettboet och berättade mycket intressant om varför skogens olika områden ser ut som de gör. Höjdpunkten för mig var att få visa en hel äng med fyrkantig johannesört, en fin läkeväxt som vanligtvis inte växer här i Västerbotten. Malte, en 80-åring med barnasinnet i behåll, retades med myrorna i stacken och visade oss hur man får myrorna att hjälpa en med nästäppa.

Eftersom jag i stort sett alltid leder grupper ensam var det en häftig upplevelse att få dela guidandet med en annan person den här gången. Christopher och jag fick till ett fint samspel som gjorde turen väldigt levande.

Foto: Annika Rydman

För er som missade vandringen kan jag tipsa om att vi gör turen en gång till den här sommaren, den 24 juli. Jag planerar att fortsätta samarbetet med Granö Beckasin även nästa år, och vem vet vilka fantastiska turidéer som dyker upp då? Läs mer om Granö Beckasin på www.granobeckasin.com

Örtspa

Hårinpackning med honung, rosenblad och rödklöver.

Vackert fotbad.

Glada fötter!


Igår hade jag örtspa på spaanläggningen Kerstins Udde i Ångermanland. Sex damer trotsade det ihållande regnet och gav sig ut i markerna på jakt efter hudvårdande örter. Kanske blev njutningen i att komma in i värmen och bereda spaprodukter ännu större efter den blöta örtvandringen? Efter två timmars örtbehandlingar från topp till tå var alla behagligt avspända och liknade daggvåta rosenknoppar i ansiktet. Tack för en härlig dag!

Fler tillfällen till örtspa på Kerstins Udde är tisdag den 21 juli och tisdag den 28 juli. Info och anmälan www.trehorningsjo.se. Under dagen går vi igenom olika hudvårdande örter och hjälps åt att plocka av det som blommar just nu. Vi bereder spaprodukter som ansiktsångbad, ansiktsmask, hårinpackning, kroppsskrubb och fotbad. De sista timmarna av dagen ägnar vi åt angenäma behandlingar med våra nya örtprodukter.


Styvmorsvioler i ansiktsmasken hjälper mot acne.