Naturliga myggmedel

Nu börjar bärplockningssäsongen och många tycker att det är besvärligt med myggen i skogen. Som tur är finns det flera bra naturliga myggmedel:

Skvattram Ledum palustre (bilden) är min favorit. Den växer i skog, gärna där det är lite fuktigt, men inte nödvändigtvis. Blir ca 50 cm hög och liknar rosmarin men med större blad, får vita blommor i maj-juni. Kallas ofta myrpors eller getpors i Norrland. Skvattram doftar starkt och kryddigt.

Pors Myrica gale växer vid myrar och på andra fuktiga platser i skogen. Den är en låg buske som är lätt att förväxla med sälg och odon. Doftar starkt och aromatiskt, lite mentol. Pors får fina små kottar på honplantan.

Rölleka Achillea millefolium växer på ängsmark och i gräsmattor. Den är vanligt förekommande över hela landet. Rölleka har vita blommor från juni-september, blir ca 40 cm hög och har lite "dillaktiga" blad. Smakar man på ett blad direkt från marken, alltså inte från en blomstjälk, smakar bladet lite som dill fast kryddigare.

Alla dessa är bra myggmedel och växer ofta på platser där myggen trivs. Repa av en näve blommor och blad och gnid in på bar hud och i hårbotten så blir myggen genast mindre närgångna. Behandlingen räcker ca en timme, sedan måste man gnida in sig på nytt. Det är de eteriska oljorna i växterna som verkar myggfrånstötande. Tyvärr tycks de inte verka på myror, jag testade idag.

Ett tips är att lägga ett knippe skvattram i badtunnan. Vattnet doftar gott och myggen kommer inte i närheten. Skulle myggen visa sig ovanligt desperata kan man lägga en skvattramkvist på huvudet och sedan får man vara ifred.

Vill du titta närmare på växterna kan du gå in på Den virtuella floran, se länk här intill.

Sköna dagar i bärskogen önskar jag er!

Mystisk häst- och kosjuka

Jag fick ett telefonsamtal igår från en man som har nötkreatur. Han berättade att flera av hans ungdjur de senaste åren har drabbats av en mystisk nervsjukdom som i de flesta fall lett till döden. Veterinären misstänte förgiftning, men visste inte vad som kunde orsaka förgiftningen, det var i alla fall inte sprängört eftersom betesmarken noggrant hade genomsökts efter sprängört. Så tipsade en äldre örtkunnig man om att det kunde vara kärrfräken (equisetum palustre), en giftig släkting till åkerfräken som ser nästan likadan ut.



Mannen som ringde undrade om det finns något han kan göra för att hindra djuren från att äta kärrfräken. Tyvärr är det nog svårt. Förgiftningarna har bara drabbat ungdjur som inte riktigt lärt sig än vad som går att äta och inte. Ibland är kärrfräken med i rundbalsfordet och då blir det ännu svårare för djuren att sortera bort den. Mitt råd är att inventera hagen ordentligt och försöka ringa in de platser där kärrfräken växer. Den går inte att rensa bort, så man får försöka stängsla så att djuren inte kommer åt.

Jag visste faktiskt inte att kärrfräken var så giftig. Den finns inte med i min litteratur om giftiga växter, och inte heller på Giftinformationscentralens hemsida. Det jag har läst om kärrfräkens giftighet är att den hos människor kan orsaka yrsel och illamående, men knappast döden. Nu vet vi inte säkert att det är kärrfräken som orsakat den mystiska ko- och hästdöden, och det verkar inte finnas några uppgifter om vilket gift som är verksamt hos kärrfräken. Vi vet inte heller om den är giftig på samma sätt för människan, men dödar den hästar är den mest troligt inte hälsosam för människor heller.

Ska du plocka åkerfräken - beväpna dig med en riktigt bra flora och titta efter följande kännetecken:

1. Åkerfräken får ett sporbärande skott som växer upp på våren (brun pinne med kotte i toppen). Skottet vissnar sedan ner och ett sterilt grönt skott med grenar växer upp. Hos kärrfärken sitter kotten i toppen på det gröna skottet. Hittar du en fräken med kottar i toppen är det alltså inte åkerfräken.

2. Åkerfräken växer på torra platser medan kärrfräken växer på fuktiga platser. Jag har dock hittat båda arterna på samma plats flera gånger, så var uppmärksam på vad du plockar!

3. Åkerfräken innahåller mycket kisel och känns sträv att ta i. Gnuggar man den mellan fingrarna nära örat hör man ett tydligt gnissel eller prassel. Kärrfräken känns halkig att ta i och gnisslar inte.

4. Längs hela stammen växer grenarna ut i en cirkel med jämna mellanrum. Där grenarna växer ut finns runt stammen en rad med svarta tänder, nästan som en liten prinsesskrona. Fräkengrenarna är ledade som fingrar. Håll upp en fräkengren mot stammen och jämför längden på första grenleden, den närmast stammen, mot de små svarta tänderna. Hos åkerfräken är första grenleden längre än tänderna, hos kärrfräken är tänderna mycket längre än första grenleden. Kärrfräkentänderna är dessutom ofta svarta och grova och ser lite ondskefulla ut. Jag tänker: "Stora tänder - farlig. Små tänder - snäll."

Är du osäker - plocka inte!

Giftiga växter i trädgården

Jag får ofta frågan om hur man ska göra med giftiga växter i trädgården och små barn. Det är verkligen en fråga som inte bara har ett svar, men här kommer i alla fall min åsikt i ämnet.

En del barn stoppar vad som helst i munnen, och har man ett sådant barn kan det vara klokt att flytta sina allra giftigaste växter till en del av trädgården som barnet inte vistas i så mycket. När barnet blivit äldre flyttar man bara fram växterna igen. Däremot tycker jag inte att det är en bra idé att helt sanera sin trädgård på giftväxter, eftersom de finns överallt i andras trädgårdar och i naturen och barn behöver lära sig att vissa växter inte bör ätas. Själv fick jag tidigt lära mig känna igen både ätliga och giftiga växter, och - viktigast av allt - att bara äta sådant jag var säker på! Det gjorde mig väldigt trygg med naturen.

Många av våra giftväxter är riktigt farliga, så pass att 2-4 gram av växten räcker för att släcka ett människoliv. Det finns därför alla anledning att vara försiktig och att lära sig ordentligt vilka av de vackra blommorna i trädgården som är är goda att äta och vilka som endast får betraktas. Här kommer en lista att börja med:

Giftiga växter

fingerborgsblomma
stormhatt
blåsippa
vitsippa
smörblomma
scilla
klematis
tibast
ricin
spikklubba
liljekonvalj
sprängört
trolldruva
besksöta

Goda ätliga växter att visa barnen

smultron
krasse
gurkört
ringblomma
syren
rosor
klöver
penséer
tusensköna (bellis)

Giftinformationscentralen har en bra hemsida där man kan läsa om giftiga och ofarliga växter: www.giftinformationscentralen.se

Har man mycket fingerborgsblomma i trädgården och små nyfikna barn kan det vara en bra idé att ha medicinskt kol hemma. Det finns att köpa receptfritt på Apoteket. Läs mer på Giftinformationens hemsida

Naturvandring med Granö Beckasin

Foto: Annika Rydman

Igår var jag guide på en naturvandring i Granö för Granö Beckasin tillsammans med naturguiden Christopher Storm. Vi guidade en grupp på tolv personer i åldern 6-80 år genom ett exotiskt område på södra sidan Umeälven.

Turen började med en färd över älven i roddbåt till ett torp från 1800-talet. Där kokade vi kaffe och tallbarrste över öppen eld och drack med lokalproducerat fika. Christopher hade bakat bröd på tallbark som han bjöd på, bröden såg ut som fullkornslimpor och smakade... fullkornslimpa!

Foto: Annika Rydman

Vandringen gick över tallhedar, genom gammelskog, över myrar och gammal betesmark. Jag berättade om de läkeväxter vi stötte på under vägen och Christopher visade kallkällan, tjärdalen och hackspettboet och berättade mycket intressant om varför skogens olika områden ser ut som de gör. Höjdpunkten för mig var att få visa en hel äng med fyrkantig johannesört, en fin läkeväxt som vanligtvis inte växer här i Västerbotten. Malte, en 80-åring med barnasinnet i behåll, retades med myrorna i stacken och visade oss hur man får myrorna att hjälpa en med nästäppa.

Eftersom jag i stort sett alltid leder grupper ensam var det en häftig upplevelse att få dela guidandet med en annan person den här gången. Christopher och jag fick till ett fint samspel som gjorde turen väldigt levande.

Foto: Annika Rydman

För er som missade vandringen kan jag tipsa om att vi gör turen en gång till den här sommaren, den 24 juli. Jag planerar att fortsätta samarbetet med Granö Beckasin även nästa år, och vem vet vilka fantastiska turidéer som dyker upp då? Läs mer om Granö Beckasin på www.granobeckasin.com

Örtspa

Hårinpackning med honung, rosenblad och rödklöver.

Vackert fotbad.

Glada fötter!


Igår hade jag örtspa på spaanläggningen Kerstins Udde i Ångermanland. Sex damer trotsade det ihållande regnet och gav sig ut i markerna på jakt efter hudvårdande örter. Kanske blev njutningen i att komma in i värmen och bereda spaprodukter ännu större efter den blöta örtvandringen? Efter två timmars örtbehandlingar från topp till tå var alla behagligt avspända och liknade daggvåta rosenknoppar i ansiktet. Tack för en härlig dag!

Fler tillfällen till örtspa på Kerstins Udde är tisdag den 21 juli och tisdag den 28 juli. Info och anmälan www.trehorningsjo.se. Under dagen går vi igenom olika hudvårdande örter och hjälps åt att plocka av det som blommar just nu. Vi bereder spaprodukter som ansiktsångbad, ansiktsmask, hårinpackning, kroppsskrubb och fotbad. De sista timmarna av dagen ägnar vi åt angenäma behandlingar med våra nya örtprodukter.


Styvmorsvioler i ansiktsmasken hjälper mot acne.

I år ska jag märka alla!

Jag försöker verkligen leva som jag lär. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Häromkvällen stod min käraste i sovrumsdörren och undrade om vi har slut på kamomill, han hade varit nere i örtförrådet och sett att burken är tom. "Det finns gatkamomill i en annan burk...", svarade jag och tystnade sedan när jag mindes att just den burken är utan märklapp. Det hade ju inte gjort så mycket, om det inte var för det faktum att ganska många burkar är utan märklapp. Jag plockar växter och lägger på tork, och så plötsligt behövs torkytan till någon annan växt och det blir bråttom att lägga över det torra i en lämplig burk. Ofta tänker jag då att jag ska göra en lapp till burken senare och ibland blir det faktiskt av. Ibland inte.

Många växter ändrar utseende när de har legat ett tag i en burk. De antar alla ungefär samma gröna färg och doften avtar successivt. Efter lite detektivarbete brukar det alltid gå att klura ut vilken växt som ligger i burken, men det är synd att behöva hålla på så. Dessutom, vet man inte att man har styvmorsviol hemma blir nog inte av att man använder örten. Tråkigt, när man nu lagt ner arbete på att samla in den.

Så i år ska jag märka alla burkar, påsar och tunnor med tydliga namnskyltar. Vem som helst ska kunna hitta vad som helst i mitt örtförråd! Tur att det kommer regniga dagar ibland så att jag hinner skriva skyltar...

Slåttertid

Skörden fortsätter. Idag har jag fyllt på förråden av daggkåpa, blåbärsris, nässla och åkerfräken. Nässlorna var så snygga där de stod vid vedstapeln att jag knappt nändes klippa dem, men det är ju nu när de är som vackrast jag vill ta dem eftersom det är då de är som bäst.

Torkrummet är fullt för tillfället, jag måste vänta tills björken torkat innan jag kan plocka något mer. Det passar bra, eftersom det ser ut att bli lite sämre plockväder i några dagar.

Nu i helgen ska jag ut och örtvandra med Västerbottens biodlare. Vi ska titta på växter som både är dragväxter för bin och läkeväxter. Det är så roligt att jobba med andra yrkesgrupper vars områden tangerar mitt! Jag lär mig alltid så mycket och den sammanlagda kunskapen blir alltid mer än våra enskilda tillsammans (1+1 = mycket mer än 2). Imorgon ska vi vara i Tavelsjö och utgå från Åke Jonssons Bigård och på söndag vandrar vi i den förtjusande Örtagården Linet i Skråmträsk.

Mitt jobb är verkligen ett privilegium!

Björkdoften fyller huset

Såhär i sista minuten har jag varit ute och skördat björklöv. Jag säger sista minuten för att björklöven är som bäst under juni månad, sedan börjar de angripas av insekter och sjukdomar och blir träiga i smaken. I år gick början av juni långsamt och jag trodde mig ha gott om tid att skörda björk, men sedan exploderade sommaren och nu får jag sona för min lättja.

Björklöv är kanske den växt jag tycker mest om att skörda. Det är rogivande att stå och repa löven av grenarna ner i korgen, och skönt att för en gångs skull få arbeta i en något så när ergonomisk ställning. Annars är det mycket krypande på knä, sittande på huk och obekvämt böjd rygg.

När väl björkskörden är bärgad kommer nästa moment, som är ännu underbarare: torkningen. Hela huset sveps in i den friska doften av björklöv och jag vet att de kommande nätterna kommer jag att sova extra gott.

Björklöven använder jag till njur-, urinvägs- och hudbesvär. Även reumatiska besvär kan kureras med björklöv. De flesta människor mår gott av att göra en utrensande kur då och då. Just nu talas det mycket om detox som är en sorts avgiftningskur. Man kan köpa detoxkurer på hälsokosten, välja att hålla sig till en viss typ av mat, eller så dricker man bara björkte tre gånger om dagen i två veckor. Själv tycker jag att björkkuren är väldigt skön, jag känner mig pigg och fräsch efteråt och så är den helt gratis.

Björkolja är en härlig olja som hjälper mot de flesta typer av värk. Klipp färska björklöv ner i en glasburk. Fyll på olivolja eller rapsolja så att det täcker. Låt stå i två veckor med lock och sila sedan. Förvara oljan i en mörk glasflaska, gärna svalt. Massera in oljan i ömmande muskler, nackspärr, ryggskott och nervvärk.