Lingonglögg i Go'kväll

Igår kokade jag lingonglögg i Go'kväll. Receptet kommer här:

1 l lingondricka
4 kanelstänger
8 gröna kardemummakaplsar
20 kryddnejlikor
1 bit ingefära, stor som en stortå
1 delad vaniljstång
4 msk honung

Koka lingondricka och kryddor i 10 min. Rör ner honungen och servera med en kanelstång och en stjärnanis som dekoration.

Batman (Leif Garvin) var där också. Jag vill också ha en Batmobil.

Just nu...

Bortsett från de ryska bladlössen i juni är det här verkligen den bästa örtsommaren på väldigt länge. Varmt och lagom fuktigt. Örterna frodas och naturen är så lummig. Lummig. Det ordet använder jag inte ofta. Men det ligger bra i munnen.

Det senaste året har jag börjat fota, och den här sommaren ligger jag så mycket och krälar i ängar och diken att jag knappt hinner skörda växterna, bara fota dem. Jag missade granstrunten. Och björklöven gick inte att plocka här där jag bor, för det var så mycket löss på dem. Men det gör inget, för just den här sommaren har jag varit så bra på att komma ihåg det som är kanske allra viktigast när det gäller örtterapi:

Örtterapi ska vara vackert och lustbetonat. Att skörda örter ska vara en rofylld sysselsättning som hjälper mig att vara närvarande i nuet och verkligen se världen omkring mig. Om jag hellre gör det genom en kameralins än med korgen i hand kan kvitta. Det kommer fler somrar.

Morötter och sol

Människor är precis som blommor. Vi vänder våra ansikten mot vårsolen och suger åt oss ljuset. Under den korta nordiska sommaren slår vi ut, som blommor som öppnar sina kalkar när solen tittar fram efter regnet. Vi låter plaggen falla och exponerar så mycket hud som möjligt.

För en blondin som jag har en skön dag i solen inte alltid stannat vid fräknig näsa och gyllenbruna armar och ben. Oftast får jag mer tonen av kokt kräfta, hysteriskt kliande soleksem på ryggen och vid ett tillfälle brännblåsor så jag inte kunde sitta på flera dagar. Lite opraktiskt för den som älskar att vara ute.

Hittills har jag löst solproblemen genom att täcka mig helt från topp till tå. Långa kjolar, tunna bomullsskjortor och vidbrättade hattar har varit min standardutstyrsel på sommaren. Men nu tror jag att jag har hittat en annan väg, och den stavas morotsjuice.

För två år sedan fick jag en råsaftcentrifug i födelsedagspresent. Jag satte igång att dricka morotsjuice i mars – och brände mig inte en enda gång i solen den sommaren. Nu har jag tagit för vana att förbereda huden med morotsjuice inför fjällsemestrar och vårsol och klarar mig riktigt bra utan solskyddsmedel.

Solhatten och de långa kjolarna hänger fortfarande med, eftersom för mycket sol faktiskt är farligt. Men jag behöver inte längre gömma mig för sommaren.

Frön och drömmar

Jag har just suttit med årets stora fröbeställning. Det här är egentligen bästa trädgårdstiden, när min inre trädgård fylls av lummig grönska, prunkande blommor och friska spänstiga grönsaker. Verklighetens trädgård är inte så dum den heller, men klart är att riktigt så underbar som den drömda trädgården kan den aldrig bli.

Just nu försöker jag lösa en del praktiska problem. En del av de läkeväxter jag använder finns inte här i Västerbotten. Min policy är att försöka klara mig med det som växer vilt här där jag bor, men en del sydligare växter är så bra och unika att jag ändå försöker mig på att odla dem.

Johannesörten har gått bra. Den växer snällt och förökar sig snällt, trots att jag flyttat den nästan varje år. Ringblommorna har varit ett sorgligt kapitel, ända tills jag kom på att odla dem i ren kogödsel blandad med sand. Nu har jag ett överflöd. Härligt, i sommar ska jag bada ofta med vattenytan fylld av orangea solar. Rosorna är de enda växter som trivs riktigt bra av sig själva i trädgården, så i år ska jag plantera fler och ta bort de perenner som inte vill vara här.

Förra året anlade jag en liten äng i trädgården för att ha en plats att kasta ut fröer till alla nomadiserande växter. Mynta, vallmo, johannesört och andra som trivs överallt utom just där man har planterat dem. I ängen skulle de få vandra omkring bäst de ville, var min tanke. Vallmon fattade galoppen och blommade som tokiga hela sommaren. Mysigt med ett eldhav i ett mörkt hörn. De som inte fattade, till min stora besvikelse, var slåttergubbarna. De plantor jag hade sedan tidigare blommade inte alls, och av de 100 frön jag sådde tror jag inte att ett enda kom upp.

Kanske var det för mörkt och kallt i ängen med grannens stora aspar som skuggar en stor del av dagen. I år ska jag så slåttergubbar vid en varm södervägg och låta dem få vara ifred i några år. Där ska de få samsas med solrosor som jag noppar kronbladen av till sommarens sallader. De smakar smör och nöt, alldeles fantastiskt gott. Kanske blir det en spaljerad björnbärsbuske också i den rabatten.

Slåttergubbe, Arnica montana har jag berättat om i tidigare inlägg. Den är fantastisk till blåmärken, bulor och ömma muskler och leder. Klart jag vill ha den i trädgården.

Strömsö - kom med förslag

Just nu är jag i Finland för att spela in fler Strömsöinslag. Den här gången ska jag göra en programram med fotvårdstema. Det blir salva, massagekottar och mycket fotsnack. Så ska jag ge herbariet en renässans och visa ett sätt att göra en lyxig spaprodukt av gamla tvålskrottar.

Är det någon som har förslag till örtinslag i Strömsö? Hör av er!


Här kan ni se vad jag har gjort tidigare i Strömsö

Vårtecken

Jag var i Stockholm i veckan och i en skogsbacke såg jag de första vårblommorna! Jag vet, jag vet. I Skåne blommar magnolian, men för mig som inflyttad norrlänning är våren en ganska stor händelse. Min biologiska klocka går fortfarande efter Stockholmstid, vilket gör att jag börjar spana efter tussilago redan i mars trots att de inte kommer förrän i maj i Västerbotten.

Fler vårtecken:
Fåglarna har börjar sjunga upp inför den stora vårkonsertsäsongen.

Det finns fläckar av barmark (även i Umeåregionen) där man kan stå och känna att våren närmar sig.

Solen värmer. Härom dagen skottade jag en fåtölj i en snödriva, slängde ut ett fårskinn och satt där och läste hela dagen. Underbart!

Håll värmen med ylle

Jag bara älskar den här vintern! Mycket snö, jämn temperatur som håller sig under -5, ingen ishalka och perfekt skidföre. För er som liksom jag försöker vara ute så mycket som möjligt vill jag tipsa om att byta ut syntetunderstället mot ett ylleunderställ. Ylle transporterar bort fukt från kroppen och värmer även när det är vått. Det är stor skillnad på att åka skidor i ett ylleunderställ och vissa syntetvarianter. Jag har ett syntetställ som känns som att vara inlindad i gladpack. Inte så kul när man börjar svettas.

För ett tag sedan slog jag på stort och köpte en sport-bh i ullfrotté och den är så skön att jag helst inte vill använda någon annan bh. Den värmer skönt när jag är lite frusen och i skidspåret drar den bort svetten från ryggen så att jag inte fryser när jag stannar och vilar. Min gamla syntetiska sport-bh blir iskall så fort jag slutar röra mig. Nästa grej på önskelistan är en trave ylletrosor. Då ska jag kanske kunna hålla mig varm om rumpan också.

Vinterörter

Ännu en artikel från skoltidningen.



På vintern kryper naturen ner under täcket och sover tills solen och värmen är tillbaka. Men en del växter är igång hela vintern och vissa är särskilt näringsrika under årets kallaste tid. Under snön och bland trädens grenar döljer sig nyttiga växter som kan lindra vinterns krämpor.

Mitt i smällkalla vintern är det nästan extra härligt att ta korgen på armen, spänna på sig skidorna och ge sig ut för att skörda läkeväxter. Solen glittrar i iskristallerna, det faller små snömoln från träden och snötäcket är fullt av spår efter gnagare på promenad. Nu ska man passa på att plocka tall-, gran- och enbarr eftersom de är extra näringsrika under midvintern.

Alla barrväxter innehåller c-vitamin. I augusti är halten ungefär samma som hos apelsiner, 53 mg/100 g barr, men i januari ökar halten till 395 mg/100 g barr, alltså nästan åtta gånger så mycket. Barren innehåller också eteriska oljor som bland annat stimulerar blodcirkulationen.

Tall
Tallbarrste är rikt på c-vitamin, hjälper mot hosta och värmer gott. Klipp eller hacka ner några matskedar färska barr i en kastrull. Häll på en stor kopp vatten och koka i fem minuter. Sila. Teet smakar sött och lite kådigt. Du kan också stoppa ner en tallkvist direkt i en termos med hett vatten och låt dra under skidturen.

En
Te på enbär är bra mot urinvägsinfektioner. Koka en matsked bär med 2 dl vatten i fem minuter. Sila. Drick två koppar per dag i max en vecka. Undvik enbär om du har problem med njurarna. I så fall kan du ta lingonris istället.

Lingon
Både lingonets bär och blad är bra vid urinvägsbesvär. Lingonriset är grönt hela vintern under snölagret. Gräv fram lite ris och koka te på två teskedar blad till en kopp hett vatten. Koka i fem minuter, sila och drick tre koppar om dagen i två veckor mot urinvägsinfektion eller blåskatarr. Du kan också dricka några glas lingondricka om dagen i två veckor.

Värmande massageolja
Plocka en korg tall-, gran- och enbarr. Låt dem torka upp så att de inte är fuktiga och klipp dem sedan i små bitar. Fyll en glasburk nästan ända upp med klippet och häll på rapsolja eller olivolja. Sätt på locket och låt dra i två veckor. Sila och häll upp på mörk glasflaska.
Den här oljan värmer skönt och lindrar värk i ömmande muskler.

Smaker med gamla anor

Här kommer en artikel jag skrev till skoltidningens julnummer.

Glögg, pepparkakor och saffransbullar ses av många som ett måste för att rätt julstämning ska infinna sig. De dofter och smaker vi så starkt förknippar med julen har gamla anor. Förr färdades de med skepp och karavaner över halva jorden för att nå oss här i Skandinavien. Idag finns julkryddorna i var mans skafferi, men få vet att alla kryddor också har läkande egenskaper.

Glödgat kryddvin
Under medeltiden kom vinet till norra Europa. Det blev snabbt populärt i de högre stånden, men man hade problem med hållbarheten. Vinet surnade snabbt, och för att dölja surheten tillsatte man kryddor med mycket smak. Under vinterhalvåret värmde (glödgade) man gärna vinet, kryddade det och sötade med honung. Så kom glöggen till – som ett värmande medel för vinterfrusna kroppar.

Kryddiga läkekakor
Att glöggkryddorna kryddnejlika, ingefära, kardemumma och kanel alla sätter fart på blodcirkulationen är ingen slump. Under medeltiden var man fullt medveten om kryddornas medicinska egenskaper. Pepparkakor såldes året runt på apoteken som ett magstärkande kryddbröd. De första pepparkakorna var våldsamt kryddade – enligt devisen ”Ont skall med ont fördrivas” – och innehöll kryddnejlika, ingefära, kanel och svartpeppar. Talesättet att man blir snäll av att äta pepparkakor kommer från apoteksvarianten av kakan. Ingen människa blir glad av förstoppning och kan man bli kvitt sina plågor genom kakätning blir man snäll och glad.

Pillrigt skördearbete
Saffran, ädlast av alla kryddor, odlas i Medelhavsområdet och Mellanöstern. Saffranet är det röda märket längst ut på saffranskrokusens pistill och skörden är ett grannlaga arbete. Krokusarna skördas för hand under de tre dagar blomningen varar, sedan ska de små märkena pillas loss. Det går åt ca 150 000 blommor för ett kilo saffran.

Gyllene lyx
I Sverige används saffran mest till lussebullar, men i andra delar av världen har kryddan använts till att färga tyg och mattor, till parfym, bad och kroppsoljor. I Spanien har man saffransfestivaler där man efter skörden lagar gyllene paellor, i Italien strör kockarna en nypa saffran i risotton och på Gotland serveras man saffranspannkaka till efterrätt. Överallt räknas saffran till lyxvarorna och har under vissa perioder varit populärare än guld som handelsvaluta.

Alternativ till julgröt
Saffran är giftigt i större mängder. Tio gram (tjugo kuvert) är en dödlig dos för vuxna. Trots det är saffran en fin läkeört. Ta en nypa saffran i en kopp hett vatten med lite honung som rogivande kvällsdryck. Värm rött vin med lite honung och saffran, ett välsmakande och värmande alternativ för den som inte gillar glögg. Prova också den gotländska saffranspannkakan som alternativ till julgröt. Eller gör som i antikens Mellanöstern – strö saffran mellan lakanen för att skapa erotisk stämning i sängkammaren.



Recept

Saffranspannkaka
6 port

1,5 dl grötrisgryn
0,5 tsk salt
2 msk smör
7 dl mjölk
3 dl grädde
200 g hackad sötmandel
3 st hackade bittermandlar
3 msk honung
1 g saffran
3 ägg

Sätt ugnen på 200 grader
Koka riset i 3 dl vatten med saltet
Tillsätt smör och mjölk när vattnet är borta
Tillsätt grädde och låt koka en stund
Rör ner mandel, honung och saffran
Vispa äggen och rör ner
Smöra och bröa en form och häll i smeten
Grädda i 25 min.
Serveras ljummen med salmbärssylt och vispad grädde

Ljusdyrkan

Idag är det regn och dimma i Ratan. Att det finns en sol och en blå himmel där bakom alla moln känns nästan overkligt. Inte direkt ett väder som lockar till några längre expeditioner utomhus.

Ändå är det just sådana här dagar vi måste ge oss ut, åtminstone en liten stund mitt på dagen. Jag är bergfast övertygad om att promenader och dagsljus (gärna promenader i dagsljus) slår Prozac med hästlängder. Jag märker en stilla förtvivlan som smyger sig på under veckor när jag inte hinner ut i ljuset, och jag ser att kindrosorna återvänder efter bara några korta lunchpromenader.

Prova en vecka att hoppa över kaffet efter lunchen och ta en promenad istället. Du får gladare mage, bättre eftermiddagsandedräkt och betydligt mer energi.

På kvällarna, tänd ljus inne, både elektriskt ljus och stearinljus. Att leva i mörker blir man inte pigg av. Stearinljus är mysigt och skapar en varm atmosfär hemma. Sedan måste jag tipsa om min soluppgångslampa. Det är en dagsljuslampa som börjar dimma upp en halvtimme innan jag vill vakna. Jag vaknar efter 25 minuter och min kropp tror att det är dag, fastän kompakt mörker råder utanför fönstret.