Jag tar gärna alla chanser jag får att vara ute och göra härliga saker. Igår var jag med om ett skönt höstäventyr, en flottfärd utför Umeälven.
I somras påbörjade jag ett samarbete med naturguiden Christopher Storm som går ut på att skapa annorlunda uteupplevelser, både för vana utemänniskor och för ovana. För några veckor sedan byggde Christopher tillsammans med Granö Beckasin en timmerflotte och nu testar han äventyret "Åka flotte utför Umeälven".
Dagen var kall men vacker. Rimfrosten glittrade i gräset och dimman låg i slöjor över älven när vi stakade ut och började flyta med strömmen österut. Vi tog fram liggunderlagen och köket och sedan var det bara att luta sig bekvämt mot en bastant stock och njuta av kaffekoppen, morgonsolen och höstfärgerna som speglades i det blanka vattnet. Man kommer inte fortare fram om man paddlar, så varför anstränga sig i onödan?
Jag upplevde flottfärden som en sorts terapi. Man sitter på en flotte i älven och rör sig med en hastighet av ca 1 km/h och kan inte göra så mycket mer än njuta av omgivningarna och det goda sällskapet. Skönt sätt att varva ner.
Lite dramatik fick vi också när vi stängdes in i ett bakvatten av stora virvlar. Flotten är svårmanövrerad och så tung att den inte går att dra med en roddbåt. Det gick bra i alla fall och både Christopher och jag tyckte att problemlösningen vid bakvattnet i Krylbo var en av de saker som gjorde dagen minnesvärd. Så är det ofta, har jag märkt. Svårigheterna är det som ger kontrast och djup åt en upplevelse.
Idag regnar och stormar det här hemma vid havet, och jag hade tänkt få ner vårlökarna i jorden. Kanske blir det så att jag njuter extra mycket av tulpaner och narcisser i vår när jag tänker på hur det var den dag jag grävde ner lökarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar